Jag har en enorm erfarenhet av rehabiliterande och utvecklande samtal i olika former och sammanhang. Jag har levt länge och minns tiden före nu, före avståndet och tystnaden.....

Jag är nu en äldre man, lite till åren kommen eller erfaren kanske vi ska kalla det, har arbetat i många år, först som lärare sedan som handledare.

Jag lever i den lilla staden men har den lite större i färskt minne. Jag brinner i musiken och i samtalet, i tilliten som då kan uppstå. Jag fryser i det ensamma, i avståndet, skillnaden, i misstron som blir självklar då.

Jag minns som sagt en annan tid, en tid av tillit och fötroende, en tid före portlåsen och övervakningskamerorna. En tid då man fann trygghet i att man skulle klara sig bra om man blev sjuk eller arbetslös och att pensionen skulle vara tillräcklig för att leva på. En tid då en bostad var en självklarhet när man blev vuxen.

Detta är ett minne blott och nu lever de flesta av oss med en inre oro och stress över framtiden samtidigt som förväntningarna inom arbetsliv och fritid ökat dramatiskt, så också avståndet, tystnaden och misstron mellan människor.

Jag har lärt mig hur man på ett rimligt sätt kan förhålla sig till dessa stressorer och har också den pedagogiska förmågan att hjälpa er att göra detsamma.